Min hjärna slutade att tänka på svenskaarbetet för en stund...

Det känns lite som om vi står och stampar på samma ställe
Som om det kommer att vara så här hela tiden
Det är inget dåligt med hur det är
Verkligen inte
Men det känns som om vi inte kommer framåt
Kommer vi att stå här på samma ställe tills vi tröttnat helt
Och då är det över
Eller?

Vill vi att det ska ändras överhuvudtaget?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0